Vad är på Riksbankens agenda?

Riksbanken har på ett mycket tydligt sätt under lång tid kommunicerat att den främsta uppgift med penningpolitiken är att hålla nere inflationen till två procent årligen som riktmärke. Och just inflationen är något som regeringen med bred majoritet har gett Riksbanken som uppdragsbeskrivning att fokusera på i sitt arbete. 

Allteftersom Riksbanken har höjt räntan det senaste året har vi sett en inflation som bromsat in och börjat sjunka. Är det värsta över nu? Det verkar inte som att Riksbanken är helt övertygade om det. På DN Debatt nu i helgen skrev de fem medlemmarna av Riksbankens direktion att inflationstrycket fortfarande är för högt och ”Att Riksbanken förra veckan höjde styrräntan ännu ett steg beror på att vi vill motverka att inflationen under lång tid biter sig fast på en hög nivå”.

Det tolkar jag som att vi absolut kan se flera räntehöjningar framåt om inflationen inte sjunker mer inom kort och det visar också på att det är just inflationen och inte kronkursen som är högst på Riksbankens agenda. Jag tror att det kommer vara utmanande tider framåt och att det kan dröja tills inflationen fallit tillbaka fullt ut. När globaliseringens vindar nu har vänt och allt mer produktion flyttar hem så bör det driva på kostnadsökningar och en allt högre efterfrågan på arbetskraft vilket även det kan vara en faktor som påverkar inflationen framåt. 

I samma debattartikel skriver Riksbanken även att de anser att den svenska kronan är undervärderad och tror att den kommer stärkas framåt även om de mycket riktigt också nämner att valutakurser är svåra att prognostisera. Stärks inte kronan framåt kommer även det påverka inflationen och därmed penningpolitiken från Riksbanken. 

Med bakgrund av detta ska vi som privatpersoner nog inte förvänta oss att bolånen kommer falla tillbaka till de rekordlåga nivåer som vi sett det senaste decenniet och företagare kommer få vänja sig med andra lånekostnader för att finansiera sin verksamhet. Även om många tror att räntorna kommer falla tillbaka något nästa år kommer vi förmodligen få acceptera att normalräntan är på några procent, snarare än någon procent. Det är dock en högst naturlig nivå när vi tittar historiskt. 

Min bild är att vi nu upplever baksmällan från experimentet med minusränta och tittar vi i backspegeln är det inte speciellt oväntat att vi nu befinner oss där vi gör. Förhoppningsvis kommer nu inflationen sjunka tillbaka, kronkursen stärkas och räntorna sänkas något. Det finns flera utmaningar för Riksbanken att fokusera på och om osäkerheten blir långvarig och både privatpersoner och företag håller hårt i plånboken framåt kan vi i rätt rask takt vara på väg in i en lågkonjunktur.